Alva lade märke till de ensamma mammornas stora svårigheter både under graviditetstiden och efter barnets födelse, och ville hjälpa mammorna och barnen. Hon lät resa Finlands första mödrahem, Solhem, mittemot BB. Solhem öppnades 1.6.1914 och invigdes 16.9.1914. Talet vid invigningen hölls av överste Larsson.

Mammorna fick råd i barnavård samt yrkesfärdigheter för att kunna försörja sig själv och barnet. Solhems första föreståndare var Hilma Weurlander. Solhem var Finlands första mamma-barnhem, ett motsvarande öppnades i Helsingfors först 23 år senare, år 1937. Då samhället och de sociala omständigheterna förbättrades behövdes inte mamma-barnhemmet längre, och år 1957 blev Solhem ett daghem som upprätthölls av Frälsningsarmén i Borgå.

Alla utrymmen i Solhem var välplanerade och ljusa: sovrummen, barnens dagrum, matsalen, arbetssalarna, sjukrummet, badrummet, köket, kontoret och de tre balkongerna. På Solhem vistades ungefär 27 klienter per år, och de kom från hela Finland. Telefonnumret var kort; 448. Klienten skulle vara fri från smittosamma sjukdomar samt förstföderska. Inträdesavgiften var 25 mark, vilket få till slut kunde betala. I praktiken kom mödrarna med sitt barn till Solhem från BB som låg mitt emot. Mödrarna bekostade sitt och barnets uppehälle genom att göra handarbeten av olika slag som såldes på basar två gånger per år eller direkt till Borgåfruar samt genom att genomföra olika reparationsjobb.

Kontakter mellan mödrarna och Solhem efter vårdperioden:

Vårdperioden var 6 månader, men man hade kontakt med mödrarna i ytterligare tre år för att ge råd och upplysning. Kontakterna mellan mödrarna och vårdhemmet var aktiva och visade sig vara väldigt nödvändiga.